Snörnäbben sätts i änden på en rem eller ett snöre för att skydda den och för att underlätta snörning av kläder. Arkeologiska fynd visar att snörnäbbar användes på både läderremmar och textilt material. I det senare fallet tycks flätat silke ha varit vanligt. Snörnäbben uppträder mer talrikt från slutet av 1300-talet och användes sedan långt fram i tiden. Ännu under 1600-talet var den en viktig del i mansdräkten. Precis som med knapparna blev snörnäbbar vanligare i och med det åtsittande modet som blev populärt från mitten av 1300-talet.
Snörnäbbar tycks huvudsakligen ha varit gjorda av mässingsplåt som formats till en avsmalnande tub. Flera exempel pekar på att snörnäbbar med hål vid den breda änden har haft små järnnitar i sig.
När snörnäbbar fästs vid en rem/snöre får man en nålrem. Till en nålrem går det åt två snörnäbbar, en i var ände. Nålremmar används sedan för att binda hosor vid tröjan.
Varukorg
